Vi ser de antika valentinianska, hermetiska och sethianska texterna som centrum och grund för vårt religiösa utövande. Genom fynden från Nag Hammadi och andra platser i Egypten har vi idag tillgång till en god corpus av de antika gnostiska rörelsernas texter och idéer; likaså bildar 1800- och 1900-talets nygnostiska texter ett viktigt inspirationsmaterial för våra tankar.
Vill man läsa några av de antika gnostiska texterna kan man t.ex. rekommendera översättningen The Gnostic Scriptures av Bentley Layton. En praktisk textsamling hittar man också på The Gnostic Society, www.gnosis.org .
Några exempel på de gnostiska (valentinianska, sethianska och hermetiska) texternas stora lyskraft syns nedan:
”Från begynnelsen är ni odödliga, och ni är barn av det eviga livet. Och ni ville att
döden skulle tilldelas er själva, så att ni skulle kunna förbruka den och göra slut på den,
och att döden skulle dö i er och genom er. Ty när ni upplöser världen men själva inte
blir upplösta, då härskar ni över skapelsen och hela förgängelsen.”
ἀπ’ ἀρχῆς ἀθάνατοί ἐστε καὶ τέκνα ζωῆς ἐστε αἰωνίας καὶ τὸν θάνατον ἠθέλετε μερίσασθαι
εἰς ἑαυτούς, ἵνα δαπανήσητε αὐτὸν καὶ ἀναλώσητε, καὶ ἀποθάνῃ ὁ θάνατος ἐν ὑμῖν καὶ δι'
ὑμῶν. ὅταν γὰρ τὸν μὲν κόσμον λύητε, ὑμεῖς δὲ μὴ καταλύησθε, κυριεύετε τῆς κτίσεως καὶ
τῆς φθορᾶς ἁπάσης.
- Valentinus’ fragment F, bevarat i Clemens’ Stromateis 4.13.89.2-4.
Sommarskörd (av Valentinus):
"Jag ser att alla ting hänger från anden,
jag upplever hur alla ting hålls i anden,
att köttet hänger från själen,
att själen framträder ur luften,
att luften hänger från etern,
att frukter bärs fram ur Avgrunden,
att ett foster bärs fram ur livmodern."
Θέρος
Πάντα κρεμαμένα πνεύματι βλέπω
πάντα δ' ὀχούμενα πνεύματι νοῶ
σάρκα μὲν ἐκ ψυχῆς κρεμαμένην
ψυχὴν δ' ἀέρος ἐξεχομένην
ἀέρα δ' ἐξ αἴθρης κρεμάμενον
ἐκ δὲ βυθοῦ καρποὺς φερομένους
ἐκ μήτρας δὲ βερφος φερόμενον.
”Vad skall vi säga om de upphöjda tingen?
Det höves oss att ta vår början hos Fadern –
Alltets rot, den från vilken vi har mottagit nåden att tala om honom.
Han var till innan något annat än han blev till.
Fadern är en ende, såsom ett tal – den förste, och den som är endast han själv.
Han är inte såsom en enda [person] – hur skulle han annars kunna vara en Fader?
För så fort det finns en ”fader”, följer namnet ”son”.
Utan den Ene Ende, han som ensam är Fadern,
han är såsom en rot, med ett träd, grenar och frukter.
Om honom sägs det att han är Fader i ordets sanna bemärkelse,
ty han är oefterliknelig och oföränderlig.
Därför är han den ende i ordets rätta bemärkelse, och en Gud,
ty ingen är gud för honom, och ingen är fader för honom, ty han är ofödd,
och det finns ingen annan som har fött honom, och ingen som har skapat honom.
Ty var och en som är en fader eller en skapare har också en fader och en skapare. […]
Icke endast är han den som kallas ”utan begynnelse” och ”utan slut”, ty han är ofödd
och odödlig.
Men just som han inte har någon begynnelse eller något slut på det sätt som han är till,
är han onåbar i sin storhet, oefterföljbar i sin vishet, ogripbar i sin styrka, oförståelig i
sin sötma."
